Hålet efter S

Så har då S bildat regering med C och L. Och vi har fått den mest högervridna socialdemokratiska regeringen i vårt lands historia. Med en politik som kommer att öka klassklyftor och utanförskap, späda på människors känsla av hopplöshet och leda fler in i fattigdom och kriminalitet. Redan utsatta människor kommer att få det sämre och de som redan har allt de kan önska sig kommer att få mer. Och för dem som inte har förmåga att analysera och förstå hur nyliberala krafter ligger bakom nedmonteringen av våra sociala skyddsnät, kommer högerpopulisternas argument att verka lockande.

Hur har vi hamnat i den här situationen? Är högerglidningen ett av ödet förutbestämt förlopp som aldrig hade gått att stoppa? Nej, det handlar inte om ett läge som plötsligt uppstått ur tomma intet. Socialdemokraterna har bäddat för detta i åratal! Stefan Löfvén har ända sedan starten som partiledare talat sig varm för en blocköverskridande politik. Jag anser alltså att Socialdemokraterna själva har försatt sig i denna situation genom att vara passiva och visionslösa. Man har slutat vattna sin ros och låtit marknadsliberala högerkrafter bli de nya trädgårdsmästarna, vilka successivt har grävt bort hela rotsystemet, spadtag för spadtag.

Men nu till det fina i kråksången: vi kan och ska ändra riktning i politiken! Mängder av vänsterrörelser och olika typer av engagemang ligger och pyr där ute. Folk är förbannade över bostadsbristen – där ungdomar, arbetslösa och frånskilda inte kan få tag i billiga hyresrätter. Folk är förbannade över orättvisorna i skolsystemet – där barn till privilegierade föräldrar har förtur till fina privatskolor och där skolornas ägarna tar våra skattepengar. Folk är förbannade att tvingas ha flera jobb för att ha råd med hyran, jobb som de kan bli av med från ena dagen till den andra. Folk är förbannade över att de tre rikaste männen i Sverige äger mer än 60% av landets invånare. Folk är förbannade över klimatförändringar, inskränkningar i strejkrätten, orimliga vårdköer, nedskärningar i det offentliga, stress på jobbet, skatteflykt, rasism o.s.v.

Vi har lurats att tycka illa om politiker när vi borde älska dem. De är en garant för att samhället inte enbart styrs av rika affärsmän där allt och alla kan värderas i pengar. Tro mig, en sådan värld vill ingen leva i, inte ens de mest övertygade nyliberaler.

Så jag vill uppmana alla som läser detta att engagera sig. I en idéell förening eller inom lokalpolitiken spela ingen roll, det viktiga är att komma samman och känna styrkan i gemenskapen. Själv är jag engagerad i Folkets Momentum, en organisation som vill ena vänstern och kämpar för ett jämlikt samhälle.

För dig som vill läsa mer om hur ojämlikhet skadar samhället rekommenderar jag att läsa Jämlikhetsanden.