I våras välkomnades jag att medverka i kampanjen Tecknare för Dawit. En kampanj för att belysa situationen för den Svensk-Eritreanske journalisten Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea i tolv år. Många svenska tecknare har medverkat och publicerats i tidningar såsom DN, GP, SvD, Aftonbladet, Expressen med flera. Mitt resultatet ser du här ovan. Enbart. Av någon outgrundlig anledning har ingen tidning valt att publicerat den. Varför kan man spekulera i. Fast i grunden är väl detta något gott. Varje tidning har ju rätt att refusera. Liksom. Det är ju det som kallas tryckfrihet.
Apropå tryckfrihet. En som verkar brinna för detta är Eritreas president Isaias Afewerki (till höger i bild). Han har, likt andra envåldhärskare, fullständig frihet att bestämma vad landets tidningar ska trycka. Och vill du själv bestämma vad som ska tryckas, så tar han sig gärna friheten att avrätta eller låta dig ruttna bort i en isoleringscell. Hans definition av tryckfrihet skiljer sig en smula från vår västerländska, kan man nog säga. Personer som Isaias vill gärna ha full kontroll över hela tryckprocessen. Och trycka, det är han ju bra på. Som bilden visar.
Läs mer om Dawit Isaak på www.freedawit.com.
Donera valfri summa till stödföreningen för Dawit, på bankgiro 5045-0295.
Om jag skulle gissa så beror det på att bilden pga hudfärgerna lätt kan misstolkas. Detta trots att du förtydligat genom att sätta upp presidentporträttet på väggen. Men det är någonting med UD:s vithet och godhet och presidentens mörka hud som i kontrast blir lite osäkert i tolkningen. Så tänkte jag när jag såg den. Om man ska spekulera 🙂
Ja, vem vet.
Misstolka hudfärger? Jag tycker den är klockren, den slår mot precis rätt punkt; vår svenska flathet att skydda våra medborgare.